Rubriken är hämtad från en Bibelparafras (Levande Bibeln) och är ett citat av Josef som försöker lugna sina oroliga bröder.
Egentligen är det otroliga ord han säger med tanke på vad bröderna har gjort mot honom och allt elände han varit med om. Han hade världens chans att nita till dem. Men istället ser han en högre plan i det som hänt honom.
Han var en av två yngre bröder i en skara av tolv. Josef utmärkte sig dock med märkliga drömmar om personlig framgång och makt. Naturligtvis blev bröderna avundsjuka. Pappan kanske är lite onödigt generös mot småpojkarna också och spär på avundsjukan och hatet. Det slutar med att när den intet ont anande Josef kommer till sina bröder med extra proviant så slänger de honom först i en torrlagd brunn. Först vill man döda honom. Men en av bröderna lyckas mildra brottet till att han blir såld som slav till Egyptierna.
Där får han jobba hos en hög minister, Potifar, och lyckats faktiskt skaffa sig en bra position och får ta ett stort ansvar. Han är i princip som en fri man och bara slav till titeln. Då kommer bakslaget. Potifars fru börja snärja honom. Hon vill ligga med den muskulöse och snygga ynglingen. Josef som anar vartåt det lutar vägrar dock.
Potifars hustru börjar gapa och skrika och får de andra tjänarna att tro att Josef försöker våldta henne.
Jaha, vem tror ni blir mest trodd? Josef eller hustrun? Josef kastas i fängelset.
Det är här jag tycker det blir riktigt surt för Josef. Nu borde väl Gud ha belönat honom för sin avsikt att vara en renlevnads man och följa den moraliska kodexen? Gud skulle tvärtom ha rentvått honom och bestraffat den onda hustrun? Eller hur?
Det blir värre. Han lever åratal bortglömd i fängelset. Vad blev det av alla fantastiska drömmar? Var är fädernas Gud nu då?
Till slut får han tyda en dröm åt en medfånge som varit munskänk åt Farao. Josef talar om att munskänken kommer benådas och tas i tjänst igen. Allt detta sker. Till en början väljer munskänken att glömma sin f.d. medfånge. Men till slut får han tillfälle att hjälpa Farao som själv plågas av svåra drömmar. Josef får tyda dem. Farao blir imponerad och ger honom en av de högsta befattningarna i Egypten. Då kommer bröderna till Egypten för att begära bistånd mot svält i landet där de bor. De känner inte igen Josef först. Till slut avslöjar han vem han är. Bröderna blir chockade. Men inser till slut att Josef vill dem väl. Det är först när de flyttat upp till Egypten och den gamla patriarken, deras far dör som de blir oroliga igen. De erbjuder sig bli slavar åt Josef som ersättning för det de gjorde mot honom. Då svarar alltså Josef: ”Jag är väl inte Gud så jag kan döma och straffa er? Jag ser det såhär: Det som var menat ont, förvandlade Gud till något gott!”
Gud gör inte onda saker, men han kan ordna så att det blir till något gott. För Gud samverkar allt till det bästa.
