Hur allt började

Redan på 1850-talet förekom andlig verksamhet utanför LutterskaBaptism Kyrkans ramar. Det var före konvertikelplakatets upphävande 1858 som förbjöd all religös verksamhet utanför Kyrkans ram.

En ung man från Laxsjön i Nyhammar, Anders Jansson kännde Guds kallelse att gå till Gagnef. Han kom över bergen och skogarna till Bäsna 1852 och började ha bibelstudier i enskilda hem. Fyra år senare, 1856 höll han det första offentliga mötet i Gagnef, då i Sifferbo hos Hed Olof Persson.

En stor väckelse i framförallt socknens södra del resulterade i att Djurås Missonsförening bildades 1860. Samma år bildades också EFS. Djurås Missionsförening byggde kapell 1864.

Den baptistiska rörelsen och undervisningen om bl.a vuxendop och fria församlingar hade redan på 1850-talet kommit till Ovansiljan och där främst Orsa. Från dessa bygder besöktes Gagnef regelbundet av lekmannapredikanter. De var ute på försäljningsresor med slipstenar och laggkärl och kombinerade arbetet med predikande och agitation för den nya rörelsen. Deras verksamhet resulterade i att Gagnefs Baptistförsamling bildades hösten 1868.

De första två dopförättningarna hölls inte i Gagnef utan i Ål, där Stråtbäcken rinner ut i Österdalälven. I den första av dopförättningarna 1868, den 29 augusti döptes Hök Anders Matsson o hans hustru Not Karin Andersdotter från Västtjärna samt Blom Kerstin från Gruvan.
Vid nästa dopförättning den 6 september döptes MatsErs Anders Persson och hustrun Kols Anna Ersdotter , brodern MatsErs Erik Persson samt Carls Mats Olsson och hustrun Kugg Brita Eliedotter, samtliga från By.
Det var dessa åtta personer som bildade församlingen. Deras mod och trosvisshet var enorm då motståndet var mycket stort. Att döpa vuxna som redan som barn döpts betraktades som en villfarelse. Vederdöpare kallades de.

Att föräldrarna till nyfödda barn vägrade låta döpa sina barn spädde bara på motståndet, då de bröt en tradition som funnits sen Sverige blev kristet c:a 800 år tidigare.

Erik Jonsson Trogen från Gröntuf kunde inte vänta tills våren utan gick mitt i vintern till Orsa för att i en isvak i Orsasjön bli döpt.

Den första vuxendopet i Gagnef hölls i Österdalälven vid Överbacka på midsommardagen 1869. Det var Näs Per Persson från Orsa som döpte sex personer. Det skedde minsann inte i smyg utan när de fullsatta kyrkbåtarna var på väg till högmässan i kyrkan. Det sägs att båtarna stannade för få se dopförättningen och omdömena växlade från spektakel till gudomligt och heligt.
Med fyra båtar från Bäsna, två från Arvslindan, två från Bodarna med 20 vuxna i varje samt båtarna från Sifferbo, Djurmo, Ytterbacka,Utby kan det ha varit uppåt 250 till 300 personer som iakttog dopet.

Församlingens äldsta dokument finns inte kvar. Det är först från 1880-talet som de första bevarade dokumenten härrör. Genom kyrkans husförhörslängder och födelseböcker går det dock att ganska tillförlitligt rekonstruera de första årtiondernas församlingsmedlemmar. I husförhörslängden skrev prästen, bpt, för baptister. I födelseboken kan det stå, fadern baptistiskt sinnad eller vägrat döpa barnet eller dopvägrades m.m.
Det första barn i Gagnef som dopvägrades var församlingens föreståndare MatsErs Anders Perssons son Anders född 20 augusti 1881 i By. Kyrkan hade ju sedan Gustav Wasas tid varit statens förlängda arm när det gällde folkbokföringen som sedan användes som underlag för beskattning av medborgarna.
Det som nu hände var en mardröm för makthavarna. Ute i byarna föddes barn som ingen i byråkratin hade kännedom om eftersom de inte blev döpta och därigenom officiellt registrerade. Fadern eller någon församlingsmedlem anmälde för det mesta barnets födelse inom någon månad till pastorsämbetet.
Rekordet har dock Ås Olof Larssons son Olof i Rista som var nästan fyra år då han blev officiellt registrerad. I en not i födelseboken står det ”barnet ej känt för pastorsämbetet förrän nov. 1887”. För Busk Olof Anderssons dotter Anna i Lindan född 1882 står det” anmäldes genom en biljett utan underskrift” Svåra slitningar i familj och släkt var oundvikliga. Om Sus Per Olssons son Anders i Gråda står 1881 ”anmäldes av fadern 13/7 men döptes genom farfaderns försorg 14/7”. Om Anders Fredin i Mjälgens dotter Kerstin står det 1891 ”dopvägrades, barnets fader son till kyrkorådsledarmot”
Omkring 1890 hade myndigheterna tröttnat och satt en max tid för anmälan. Om soldaten Anders Ålmans dotter Kristina i Bomsarvet står ”anmäldes först efter stämmning” barnet var då ett år. Anders Lundgren i Svedjan fick troligen 1891 böta för att barnet anmäldes i ”olaga tid”

 

Vad vet vi då om de första 8 församlingsgrundarna?


MatsErs Anders PerssonEn av vår församlings stora hjältar var MatsErs Anders Persson från By. Han var 34 år vid församlingsgrundadet och var föreståndare i 28 år till 1896.
I församlingens 100 års skrift finns beskrivet vilka djup han genomgick under de mörka år under 1880-talet då församlingens verksamhet var i det närmaste ödelagd av splittring och tillbakagång.

Han fick fyra barn men två dog, fyra resp. tio år gamla. I september 1901 flyttar han och hustrun med sonen Pers familj till Gustafs där de köpt en bondgård.
Orsaken var att MatsErs gården i By tillsammans med ytterligare fyra gårdar brann ner vid en katastrofal eldsvåda 14:e maj samma år. Även Svenngården i By där Gun Lundsjös farfar var född brandskadades.
Brodern MatsErs Erik Persson var församlingens vice föreståndare. Han var ogift och bodde med sin broders familj i By till sin död 1893. Blom Kerstin från Gruvan emigrerar 1870 till Dalesburg i Syd Dakota, USA och är med och startar baptistförsamlingen i Dalesburg.

 

Hök Anders Mattson och Hustrun Not Anna Andersdotter i Västtjärna skänkte tomten till första kapellet som byggdes år 1877. Hök Anders hade en vårmorgon under sådden just här där vi nu sitter, fått se en syn.
Det heter, ” vid åkerns övre del strax intill vägen såg han en högtidsklädd skara människor som var samlade till gudstjänst, han till och med hörde de församlades mäktiga sång”.
Två av deras fem barn emigrerade till Amerika. Sonen Anders ättlingar blir Östlunds som köper Komtillmåtta i början av 1900-talet. Dottern Anna gifter sig och blir Fjärdsmans mor på Dunkarbacken. Dottern Kerstins ättlingar blir Strand sen Bingfamiljen i Västtjärna och en av våra medlemmars farmors mormor.

Carls Mats Olsson och hustrun Kugg Brita Eliasson med familj från By emigrerar till USA 1884. Äldste sonen Anders hade emigrerat redan 1881 och det är säkerligen till honom de reser.

Av det första årtiondets emigranter från Gagnef till Amerika var en oproportionerligt stor andel baptister. De startade nya eller blev medlemmar i baptistförsamlingar på deras nya bosättningsorter. Tre dotterförsamlingar till vår församling som startades av enbart gagnefsbaptister är de i Dalesburg i Syd Dakota, Sioux City i Iowa och Enfield nordväst om Minneapolis.

I husförhörslängden för åren 1868-1877 finns 27 familjer noterade som baptister.

Av dem kom:
10 från By
4 från Bomsarvet
3 från Rista
2 från Lindan
2 från Djur
och en från vardera Västtjärna, Överbacka, Gröntuf, Svedjan, Österfors och Bäsna.

Från Västerdalälvens byar kom alltså 18 av 27 familjer eller 70% av församlingsmedlemmarna. Utan Hök Anders Matssons syn hade kanske kapellet legat i By.

Församlingens historia efter 1880-talets mitt finns i församlingens dokument som förvaras i Falun i Folkrörelsernas Arkiv. Församlingens hundraårsskrift från 1968 ger en utförlig historiebeskrivning.


Gröntuf den 15 november 2008
Nils Roos