Gud vill församling del 2

Här kommer den utlovad fortsättningen på min blogg.

Jag avslutade senast med att tillägga något märkligt att en levande gemenskap i församlingen inte behöver vara beroende ens av frekvent besökande. Det låter ju motsägande. Det låter som att såga på grenen man sitter på.

Det är min personliga erfarenhet att då jag ibland besökt äldre eller sjuka medlemmar som inte kunnat vara med på mycket möten att jag ändå kan möta en oerhört levande kristen. Personen ifråga förmedlar sin organiska kontakt med församlingen fast man inte kan närvara på gudstjänster. Det finns en längtan efter församlings gemenskapen, det finns ett intresse, det finns ett böneliv kring församlingens väl och ve.

Man kan ibland uppleva hur dessa har ett nästan ännu mer intensivt förhållande till församlingen än vad många vana kyrkogångare har. Det bevisar alltså att gemenskapen bygger på något djupare än bara ett formellt medlemskap i en förenings matrikel. Det är ett himmelskt medborgarskap i samma rike: Guds Rike.

Det betyder inte att man ska slarva med att gå på de gemensamma gudstjänsterna om man har den möjligheten (Alla kan inte det pga arbete eller andra omständigheter). Men man måste ju fråga sig varför man gör det. Jag tror inte lösningen till ett mer andligt vitalt liv är att hålla sig borta från trossyskonen och gemenskapen. Märk väl att Thomas tvivlaren, som vi kallar honom, hade missat när Jesus uppenbarade sig första gången efter uppståndelsen för den större skaran av lärjungar. Nu fick han ju en ny chans. Men det var just i….gemenskapen.

Till och med karismatiska församlingar med ett ganska rörligt medlemsbegrepp börjar idag ifrågasätta rotlösheten hos många idag som inte vågar överlåta sig till en församlingsgmenskap. (Står om det i sista nummret av Världen idag. Men det finns inte på webb tidningen ännu.)

I många kulturer hänger identiteten ihop med vilken gemenskap eller grupp man tillhör. Inte vilka prylar man har. Eller vilket jobb man har. Du känner väl igen frågan? – Jaha, vad jobbar du med då? Det betyder att någon försöker ta reda lite på vem du är, vill lära känna dig. Vart du kommer ifrån, vilken familj, klan eller län du tillhör är ointressant

Det ligger något i den gamla sången kanske? ”Jag är en kristen, och vill det vara, tills sol och måne ej skiftar mer!” Snacka om identitet. Snacka om tillhörighet.