Reformationssöndagen

På söndag är det enligt kyrkoåret Sexagesima eller Reformationsdagen. För 500 år sedan ställde några olydiga munkar och predikanter till en riktigt röra i Europa när man startade reformationen. Men ville reformera den stora romerska katolska kyrkan som man ansåg hade blivit behängd med för mycket ovidkommande traditioner. Nu blev det kanske inte så mycket av reformation utan snarare en protest och nya kyrkobildningar. I Sverige blev det dock en tydlig reformation av den svenska kyrkan. Det blev en vitalisering och förnyelse av kyrka och kristen tro. Bibeln som styrande dokument fastslogs, rättfärdiggörelse genom tro accentuerades och präster som inte fått gåvan att leva i celibat fick gifta sig. Lite förenklat kanske. Det fanns fler viktiga frågor också. Avlatsbreven fördömdes, reformerta kyrkor gick längre och undanbad sig både utsmyckning musik, altare och mässkrudar. Anabaptisterna ifrågasatte spädbarndopets riktighet och var allmänt upproriska mot alla överhet.

Har reformationen spelat ut sin roll? Det tror jag inte. Samvetsfrihet och Bibelns anspråk på att vara Guds ord gör sig fortfarande gällande. Kanske behövs det nyanseras på sina håll. Men jag tror fortfarande kristen tro kan få vara en proteströrelse mot ytlighet, själviskhet, mörkret i människors hjärtan, slaveri under laster eller människor och mot förtryckare i alla dess varianter (även politiskt korrekta!).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *